Ungefär så speciellt känns den här dagen... inte alls alltså!
Inte för att den borde kännas speciell, men den känns bara helt onödig egentligen!
Vaknade 11, trots att vi båda var ledig.
Lars hade klivit upp vid 9 och åkt för att pyssla med sitt SaabJas som verkar vara på väg att närma sig att bli klar på lack och allt nu.
Dumma råddjur.
Inte gjort ett jävla skit. Suttit framför datorn, tv och bara slappat.
Eller inte ens slappat, bara varit förjävla lam.
Sen började jag jobba 4.
Kom dit och fick reda på att trots att jag tackat nej till mer jobb i sommar så har jag nu 17 dagars arbete i sträck.
Och då ska jag dessutom palla att jobba dubbla jobb endel dagar.
Jag säger då det... pengar, men är det värt det?
Tur man har trixat till helgerna som kommer så man jobbar lördag dag och söndag kväll så man ändå kan vara med på krogbesök på lördag och crousing lördan efter.
Nu är jag hemma.
Syster och Fredrik ockuperar badrummet så jag skyller på att det är därför jag är vaken än.
Lars ligger vaken och skriver att jag ska komma och lägga mig!
Myyys.
Så nu tror jag det blir ett inbrott i badrummet så jag kan gå och mysa ner mig med hjärtat sen!
Bara en sak till...
Undrar lite hur dum man får vara egentligen?
Alltså jag.
Förlita mig på en människa, vars bästa kompisar mfl tillochmed säger att jag inte borde göra det?
Nog för att jag trodde det fanns giltiga skäl till att anförtro sig och lita på personen, med tanke på hur mycket man ställt upp och gjort tillsammans.
Men icke.
Nåja, det var nog det första och sista jag tänkte ens bry mig om det nånsin igen.
Det är som skönt att det är över, så slipper stackarn ju låtsas vara nåt den inte är mer då iaf.
Hade iaf högre tankar och förhoppningar om dig, och vår relation.
Men nu vet jag bättre.
POSSHAJJ!
(PS Imorn fyller min fisrumpa 21 DS)
