TiNAWiNA

Igår jobbades de till kl va 5... Gick då hem och upptäckte att Lars planerat kyckling till middag!
De va lite roligt... vi brukar alltid bestämma precis innan vi lagar mat vad som ska ätas, men han hade plockat fram kyckling och tänkt sig de i förväg!
Så vi lagade och åt kyckling, som blev jätte god!
Sen for vi på motorgården (sällan jag vet) och så fick han till sin bil å for ut och provkörde.
Men då upptäckte dom att de tydligen va samma fel som innan renovering...
Så de kanske inte blir tävla för han i helgen heller... å de ska jag säga att de suger...

Visst tycker jag att de är roligt med folkrace å att få vara med... men jag gör de ju ändå för Lars skull... fast inte bara, för min med, de är mitt sätt att delta i hans hobby... men om han då inte kör, så känns de ju lite meningslöst att man ska vara där och jobba.
Alltså, inte meningslöst heller, men de hade helt enkelt varit mycke roligare om han körde!
Så då gav vi iaf upp, for hem och såg på lite tv innan sängen...



Annars är jag lite fundersam på hur man kan tappa bort folk som man gör?
Alltså, ibland så bara kommer man på att, fasiken, jag har ju massa kompisar som jag inte pratat med på evigheter.... varför blir de så?
De är ju folk som man är nära å har haft så himla kul med, men ändå tappat bort?
Konstigt... men allt händer ju av en anledning så de får väl gå då.
Jag är ändå sämst på å höra av mig å bara vara social så där via telefon osv.
Nåt sms ibland går som bra, men annars är de inte mycke.
Men då är de ju också så att dom som man är nära å har haft så där himla kul med, dom veeet ju att jag är så dålig på de, så dom hör av sig till mig istället, å gör de enkelt för oss båda!
Oj oj oj...


Jag har så många underbara damer i mitt liv, å de säger jag väl kanske inte ofta, men ändå ibland, å påpekar även att vi aldrig träffas, å att jag inte förstår varför... men de gör jag inte, vi bor ju så nära allihopa egentligen!

Sandra har ju visserligen nyss "flyttat" till Norge för en tids slit, men henne träffar man ju ibland.
Veronica har nyss kommit hem från Norge, så där blir de kanske ordning snart!
Joanna lyckas man ju ändå springa på å tima lite dejter med ibland, inte så sällan ändå.
Maria träffar jag aldrig... å då menar jag aldrig... viljan finns, men inte tiden å timingen...
Linnea bor jag nog nästan närmast, men till hennes lilla familj har jag aldrig ens varit.
Sara brukar man träffa när man lyckas få ihop de med Sandra, å de är najs!
Tina träffar jag aldrig längre, pratar heller inte med just nu, de har bara blivit så av sig självt...
Sara å jag tog en intensiv-kurs i å bli "bästa kompisar", de va nog den bästa tiden i mitt liv, å ändå lyckas vi aldrig ens prata längre...?

De är tragiskt, men sant... ska inte skylla på tids brist heller, men brist på engagemang finns, mest troligt mest från min sida... men de går förhoppningsvis över, jag saknar mina damer!


Får rätt mycke kritik från grabbsen att man blivit "tråkig" å "pensinär"...
Men de är så sjukt skönt å vara en tråkig pensionär!
Förut va man alltid ute å rände... körde bil, fördrev tid överallt å ingenstans, träffade massa massa folk.
Men jag har inget som helst behov av att göra de, vet inte om jag nånsin haft heller, men man gjorde de ändå...
Å visstitusan va de skoj... men jag har de så sjukt bra hemma å gör ingenting, så länge jag gör de med Lars!
Toffel-snack, man får kräkas på mig! Men de är sant. Jag behöver inget mer!

Jag tror att de kanske bara är en "period" för oss båda, att bara vilja vara med varandra...
De är ju som sagt var kul å umgås med folk... men för stunden sitter jag hellre hemma å njuter av vår "period"!


Kärlek till mina damer.
Kärlek till mina uttråkade grabbar.
Kärlek till mina familjer.
Och massa älsk till min Lars!