TiNAWiNA

Jaa, så känns de...

På lunchen for jag å Lars till stan, satte på bård på min bil=) vart sketa najs... den va nästan rekord-bred sa han, men de syns inte riktigt, men åh så najs de vurte!
Sen ner på stan, tog kort i foto-automaterna på Domus... å träffa Johanna å överlämnade synthen som dom köpt till Patricia, värsta high-tec, den lär hon sig nog mycke med!
Sen for vi å åt lunch på McD, rätt god den där Le Deluxe, men den "stekta löken" va tvär-rå å  mega äcklig!
Å så for vi tillbaka hit, Lars släppte av mig på här å så tog jag å chiefen å placerade ungdjuren i lill-hagen alldeles här vid laggårn, dom ska nämligen in imorn, nu är de slut på utelivet!

Iaf så när vi hade gjort de å vandrade lugnt å fint tillbaka hit så passade jag på å berätta för han om eventuella planer, som vi verkligen hoppas på... å jag har verkligen gruvat mig för hur han ska reagera...
Men han tyckte de va skitbra att jag sa till i tid, å sen att vi skulle passa på medans vi va unga!
Så nu känner jag verkligen en sån sjuk lättnad...
Även om de är 1 månad eller så kvar att jobba här, så känns de sjukt mycke lättare att jag iaf sagt nåt nu.
BRA SKIT, nästan så jag vill klappa mig själv lite på axeln å berömma...
Är så rädd stundvis för att de ska gå fel, för att personen ska bli sårad eller ta de fel.
Men de gick ju hur bra som helst!


Så nu ska jag, med nya krafter, jobba klart för dagen, å gå hem å pussas med min underbaring!
Heppåer!