TiNAWiNA

Kompisar å vänner.

Jag har en drös med übersköna kompisar.
Jag har nästan massor av kompisar.
Killar som tjejer.
Men ändå, ibland när man sitter en kväll å har inget å göra,
så finns de nästan ingen att ringa?
Kanske på grund av avstånd, eller bara på grund av att man inte känner för att umgås med just dom personerna, eller så bara för att man inte vet om den personen uppskattar ens umgänge själv?

Sen har jag en del vänner.
Speciella människor som känner mig... å jag känner dom... väl.
Man kanske glider isär, men tappar aldrig taget.
Oavsett om jag träffar dom en gång i veckan, nån gång i månaden, eller typ aldrig,
så finns dom alltid där.

Å så finns de dom där lite extra speciella, som man alltid kan ringa.
Som man alltid kan umgås med, oavsett humör eller hur dan har gått å fått dig å må.
Fast jag ska nog inte säga dom... för jag har egentligen bara en... kvar...


Karin Joanna Eriksson, aka GöLLET.
(Och med henne kommer givetvis Lowa, aka trollongen!)
Med henne kan man iaf prata om allt... och inget.
Närsomhelst å vartsomhelst (tex. mitt i natten vid Arctura).
Man kan komma dit å va hur sur å trött som helst, men de gör inget...
å de tar inte lång tid innan de gått över!
Man kan vara bara sig själv, inte för att jag brukar va nån annan, men ibland kanske man håller tillbaka lite, de behövs inte här å med henne.
Vi kan göra absolut ingenting, men ändå ha hur kul som helst.
På riktigt, min absolut bästa vän.
Tack för att du finns. Jag älskar dig.